Jag känner att jag skulle kunna va ambassadör för den gynekologiska cellorovstagningen typ! Hahah!
Brinner för dom proverna alltså, och få folk att förstå hur VIKTIGT det är att man går o tar proverna varje gång man får en kallelse.

Det beror ju såklart på att jag själv har opererat bort cellförändringar (av den tredje graden), men det vet nog redan dom flesta av er om ni hängt med i bloggen ett tag :)

Det var ju 2005 det hände, vid min första kontroll, så visade det sig alltså att jag hade den högsta graden av cellförändringar, innan förstadiet till cancer.

Så sjukt att tänka den tanken.. att hade jag struntat i den kallelsen (som säkert är lätt hänt när man bara är 23 år o tycker sånt där är jättejobbigt), så vet man inte om jag hade funnits idag. Usch hemskt!

Men efter operationen har alla mina prover varit normala! Och idag fick jag besked med posten att även det senaste cellprovet var normalt! Underbart! Alltid sån stor lättnad!

Fick vänta hela två månader på att få svaret denna gång dock, aldrig tagit sån lång tid. Men nu kan jag släppa det iallafall :) skönt!

Så, visst går ni väl på era kontroller? :)

Jaa, jag vet att jag har legat på latsidan när det gäller bloggen! Sorry! (Hej Pia! Haha)

Dagarna bara rullar på, och nu är vi snart halvvägs in i December, sjukt vad fort det går!

Som ni ser här ovan så har Jason fått en egen postlåda, haha, men ganska gulligt väl?!
Det var hans farmor o farfar som köpte den för tydligen vill tomtenissen skicka post till han, hehe :)

Han har hittills fått post vid tre tillfällen, men han förstår inte riktigt vitsen och det roliga med det än. Han öppnar o ser att något är där i men det är jag o David som blir mest exalterade ;D
Men det kommer nog snart!

Han växer så det knakar och favoritsysselsättningen just nu är att tända o släcka lampor, gärna där vid 06-07 på morgonen, gäsp!

Man märker att han utvecklas fortare sen han börjat på förskolan, och att han tar efter vad dom andra lite större barnen gör.
Lillhjärtat, som lixom har en egen vardag där på föris utan mig?! Har fortfarande inte vant mig vid tanken.. han har egna dagar med egna små äventyr som jag inte längre kan dela med han. Sorgligt ändå ju..
Men som tur är har han toppenfröknar att hänga med på dagarna, gör allt så mycket lättare!

Nu dom senaste dagarna har han dessutom varit glad vid lämningen, så det är rätt stort! Han trivs verkligen där :)

Men nu ska jag sova! Vore kul om du kunde lämna en kommentar om du läst ända hit, kanske sporrar mig att inte va så seg med nästa blogginlägg, haha :)