jempas.se - jempas shoppingspree!

Alla inlägg under maj 2019

Av jempa - 26 maj 2019 23:32

Finaste Jason! Tänk att jag fick äran att bli din Mamma! Fantastiskt! Jag älskar dig!

Firar alltså min första Morsdag idag, maxat! :) Vi gick en sväng på stan alla tre förut idag, köpte en sån där "Min första bok" där man skriver ner roliga händelser och minnen med mera om Jasons första år :) Det var en jättefin bok som vi hittade på Akademibokhandeln, superfina illustrationer och mjuka pastellfärger på sidorna, den heter När jag var liten.
Man måste bara fixa foton att klistra in, det e väl det kluriga men så roligt att ha sedan, blir ju som ett fotoalbum :)

Så min första morsdag har varit riktigt mysig! Vi gjorde tacos och Jason hade köpt choklad till mig (och en Redbull, LOL, behövdes efter natten, eller ska man säga nätterna kanske..), gulligt! :)

Så grattis till mig och alla andra mammor där ute!

Av jempa - 19 maj 2019 14:23

Vi bara myser vidare i bebisbubblan! Han är ju så fin och det pirrar i magen varje gång jag kollar på honom! Ungefär samma känslor som när man är kär :)

Fina Jason! Vad vi har väntat på dig!

Av jempa - 18 maj 2019 10:22

Dessa bilder togs i vecka 37, den 27/4, 3 dagar innan vattnet gick.

Och vilken tur att jag jobbade halvdag den dagen (30/4)! Annars hade vattnet gått på jobbet :D för det var nämligen kl 16.
Jag låg i soffan o chilla efter att ha smällt i mig korvstroganoff o ris när jag kände att "oj, nu är det ngt som rinner!". In på toa och upptäcker att det är ju vattnet som sipprar ut. Lät som att jag kissade fast jag inte gjorde det. Det var inte som en fors med vatten direkt men ändå känner man något som man inte upplevt tidigare.

Ringer David som träffade kompisarna på stan, inget svar! Typiskt! Ringer förlossningen istället, där svarade dom på andra signalen ;) hon säger att vi kan ta det lugnt men kom in på eftermiddagen/kvällen för kontroll.
Ringer David igen och nu svarar han, jag: "Du, mitt vatten har gått så vi ska åka upp på förlossningen", kändes så overkligt att säga den meningen! Visst hade jag känt på mig att bebisen skulle komma tidigare men såklart känner man sig ändå oförberedd på allting.
David var hela tiden lugn, himla skönt!
Pappa skjutsar upp oss på Förlossningen någon timma senare.

Där mäter dom CTGkurvan (bebisens puls och mina eventuella värkar), allt ser fint ut och bebisen mår bra.
Vi blir hemskickade då mina värkar inte dragit igång. Helst vill dom att kroppen själv ska starta förlossningen. Vi fick en ny tid nästkommande dag. Den dagen händer samma sak, jag har ingen feber och bebisens puls är fin. Däremot får vi nu en ny tid nästa dag för igångsättning, yeay!


Dom ber mig ta tempen kväll och på morgonen nästa dag. På kvällen har jag ingen feber men på morgonen visar tempen 37,7. Vi hade tid kl 08 på morgonen så direkt när vi kommer dit tar vi en ny CTGkurva, jag berättar om min temp och att jag känt bebisen mindre denns morgon. Sen går det rätt fort.


Jag undersöks och är öppen 4 cm!! Barnmorskan blir imponerad att jag gjort så mkt själv hemma, och jag som bara känt lite mensvärk :) sen sätter dom in dropp och jag fikar, känner inte så mkt smärta än, undersöks igen och är 5 cm öppen och utplånad en timma senare, det betyder att nu är förlossningen verkligen igång. Här nånstans tror jag David går o köper en kebabrulle. När han kommer tillbaka, typ 15 min senare, så sitter jag på yogabollen med lustgasen och börjar strax få riktigt ont, är nu öppen 7 cm. David masserat ländryggen och det hjälper mkt bättre än lustgasen, den va ba skit!


Ber om epidural! Har så ont att jag skriker in i lustgasmasken. Tar 45 minuter innan jag får den. Och sen - befrielse! Känner sv värkarna men inte alls på samma smärtsamma sätt, mest bara att jag vill skita.


Helt plötsligt är jag öppen 10 cm och barnmorska med team kommer in o säger "vill du krysta så gör det, det är okej nu". Också väldigt overkligt att höra! För jag visste att bebisen bör komma ut inom en timma efter att man påbörjat krystning. Det är alltså väldigt nära tills vi skulle få träffa underverket! Så spännande!!
Har vid detta laget börjat skaka, får frossa, dom tar tempen som visar 38,8..

Börjar med att krysta ståendes på knä med armarna över sänggavel, men efter en stund byter vi till den traditionella ställningen, och fan vad jag tar i! Tar i så mkt att jag får kväljningar o nästan kräks, David står redo med spypåsen och den underbara undersköterskan Agneta servar mig med 7up mellan värkarna.


Efter 25 minuters krystande kommer Jason ut! Blek är han, men såklart det finaste vi sett! Märker att personalen tycker det är något som är fel, dom tar med sig Jason och David ut och personal från andra avdelningar tillkallas! Till slut får dom mer liv i honom o han får en fin färg. Läkaren kommer in till mig o gör tummen upp, (vilket det ju några timmar senare visades inte va tummen upp egentligen..).

Vi myser med Jason och fikar, sköterskorna kommer in då o då och klämmer på min mage, inget konstigt med det, dom kollar bara så att livmodern drar ihop sig som den ska. Allt e bra och vi rullas bort till BB.
Det är här en läkare upptäcker att Jason andas lite konstigt och känns irretabel.
Han hamnar på Neo och ja, resten står i inlägget nedan.
Vi är så glada över all den fina hjälpen vi fått på både Förlossningen/BB och speciellt Neo. Vilken underbar personal!!

Av jempa - 18 maj 2019 09:34

Världens finaste Jason är här! 

Han kom till oss hela 16 dagar för tidigt, en snöig dag i Maj, närmare bestämt den 2/5. Kl 14.45, 51 cm lång, 3190 gram. Helt perfekt!

Både han och jag fick en lite tuff start då vi drabbades av infektion, pga lång vattenavgång (mitt vatten gick den 30/4), och den 2a blev jag igångsatt med dropp.
Efter 5 timmar med 25 minuters krystning så kom han till världen.
Vi har bott på Neonatalavdelningen i 10 dagar, dom första dagarna var hemska, då visste vi ju inte att det skulle gå så bra som det gjorde, läkarna nämnde hjärnhinneinflammation (fruktansvärt!), att dom skulle behandla han med antibiotika (han fick 3 olika sorter samtidigt) utifall han skulle haft det. Eftersom blododlingen tar 5 dagar att få svar på så skulle vi isf ligga steget före.
TACK OCH LOV så var det ingen hjärnhinneinflammation, däremot är diagnosen lite oklar, just för att han fick medicin så pass fort så hann aldrig blodprovet utvisa exakt vad det är men en infektion vet vi iaf.

Nu är lill-farbrorn våran frisk och vi har myst här hemma i snart en vecka. Tiden går verkligen fort! Vi njuter av varje minut!

Presentation

Jenny heter jag, men kallas för Jempa. Bor tillsammans med min man och våran son i Sundsvall.

Förutom min familj så älskar jag inredning, mode och att resa! Att blogga är också kul och jag har haft den här bloggen sen 2006(!) :)
Lämna gärna en komment

Fråga mig

46 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Gästbok


Skapa flashcards