Nu är vi två sickoshär hemma, halva natten har jag legat o hosta och på morgontimmarna kom feber smygandes.. Iaf, sliten o tärd e jag, satte upp mitt feta och otvättade hår i en hästsvans (jag har sällan uppsatt men de e skönt när man e sjuk) och så säger David:
- jag tycker du e så fin när du har uppsatt hår!

Naaw?! Det e väl kärlek de! Blek som ett spöke och sliten men ändå se nån sorts skönhet igenom? I dont get it.. Men det lyste upp min frusna/svettiga dag :)
Nu har jag föresten duschat, riktigt skönt! Ne nu ska jag sova vidare, typ de enda man orkar gö.